Vilka sidoeffekter ger en kastrering på hanhundar?
Hanhundar lever permanent med sitt testosteron (inte ”cykliskt” på samma sätt som tikar), – därför kan ingreppet i hundens personlighet bli med uppenbart. Testosteronet ger upphov till beteende som revirmarkering, ett ihärdigt nosande på promenader, ökad risk för aggression mot andra hanhundar, vaktbeteende, benägenhet att smita, eller ”dra iväg” på strapatser i obevakade ögonblick med mer.
Effekten av en kastration blir oftast en tydlig minskning av dessa beteenden och vi ser ofta en skiftning i hundens fokus på tikar / könsdrift till en ökad fokus på mat och samspel med djurägaren.
Därför borde du kastrera din hanhund
Min personliga åsikt är att hanhundar oftast mår bättre av att kastreras. Anledningen är att okastrerade hanhundar enligt min mening lever i konstant sexuell frustration.
I den ”naturliga” vargflocken” finns en tydlig ledare – Alfahanen som parar sig med ledartiken, ”alfahonan”, för att främja att den ”starkaste” individens gener förs vidare i flocken. Övriga individer i vargflocken undertrycker sin sexualitet på ett för hunden naturligt sätt och fokuserar inte maniskt på att para sig utan hjälper flocken att exempelvis jaga föda. Dessa saker är nödvändiga för flockens fortlevnad.
Hundens mentalitet bygger, i min mening på samma grund men är satt ur spel eftersom det inte finns någon alfahane eller alfatik (åtminstone inte i sexuell bemärkelse…) i människofamiljen.
Hanhundens instinkt får därmed fritt utlopp att försöka para sig med alla tikar i grannskapet och detta leder till ”konstant och påfrestande sexuell frustration” och ett onaturligt och lite ”maniskt” beteende som vi ju inte ser i tex. vargflocken. Jag tror därmed att i den lite onaturliga situation vi försatt våra domesticerade hundar mår de bättre av att kastreras och ”befrias” från ett lite enkelspårigt och onaturligt beteende. De får ett mycket mer harmoniskt beteende som kastrater.
Detta resonemang har jag själv, Börje Rembacken, utformat genom mina år som veterinär, hundägare och hundälskare och ska inte ses som ”sanning” men som ett resonemang som föranleder min rekommendation att hanhundar mår bättre av att kastreras.
Medicinska fördelar med en kastration
Det finns som sagt vissa mer uttalade medicinska fördelar med kastration. Till exempel eliminerar man helt risken för testikeltumörer samt kraftigt minskar risken för prostataproblem (ett besvär som annars är ganska vanligt hos hanhundar och allmänt vedertaget som en konsekvens av ”höga testosteronnivåer” på våra hanhundar enligt resonemanget ovan).
Vill man ”prova på” att kastrera sin hanhund finns numera ett ypperligt medicinskt alternativ i form av ”Suprelorinchip” som enkelt injeceras under huden och stryper produktionen av testosteron på ett sätt som är snarlikt kirurgisk kastration, dock är effekten tidsbegränsad och försvinner efter ca 6-12 månader (det finns 2 storlekar på SuprelorinChip).
En nackdel med att kastrera sin hanhund är att den får lättare att gå upp i vikt, och liksom hos tikar rekommenderas generellt en reduktion av fodergivan med ca 15-20% för att bibehålla kroppsvikten.
Notera att det inom djursjukvården har uppstått enstaka missförstånd där djurägare begärt kastration men menat kemisk kastration (alltså Suprelorinchip..). Vi som jobbar inom djursjukvården tolkar ”kastration” i bemärkelse kirurgisk kastration så om man vill ha kemisk kastration måste man vara tydlig med detta vid kontakt med sin veterinärklinik!